Någonting man inte räknat med är den ökande psykiska ohälsan (som inte drabbar företag) hos arbetslösa som gör det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Den psykiska ohälsan kan bero på att vi har tvingats igenom en skola som ska göra oss lönsamma i arbetsköparnas ögon, en annan orsak kan vara att full anställning anses vara normen och att detta i sin tur leder till en isolering ifrån omvärlden. Det gör det inte lättare att människor har en misstänksam inställning gentemot psykiskt sjuka, som att de hade varit besatta av en djävul eller något annat ont istället för att ha en psykiskvariant av förkylning eller cancer. Det är faktiskt så att "Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder eller bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin." vilket försvårar att komma in på arbetsmarknaden igen när det handlar om rätt kontakter för att över huvud taget få ett jobb.
På grund av denna politiska åtgärd, som i Sverige gjordes runt 90-talet har människor hamnat i skiten med den rådande arbetslösheten sen säger yrkespolitikerna att det är människornas fel att de sitter i skiten. Sådana handlingar stinker av John Lockes tänkande ifrån politikernas sida, vilket efteråt smittar av sig via media på befolkningen. Därefter försvårar man hur det är att vara arbetslös med att sänka a-kassan och genomföra en lång rad människovidriga nedskärningar.
Ifall vi nu ska ha en grupp i samhället som är YRKESARBETSLÖSA så kan man ha a-kassan på en nivå som gör att människor klarar sig tills dess att det blir högkonjunktur och de får anställning, när lågkonjunkturen sedan kommer och samma människor blir avskedade igen i och med LAS så blir de en accepterad del av samhället istället för en borstött del. Visst, att vara yrkesarbetslös/arbetskraftsreserv är väl inte så roligt, men det är bättre än att få psykosomatiska besvär.
En annan tanke som ligger lite mer i sosse-svängar: en dynamisk offentlig sektor som köps upp av privata ägare när ekonomin går uppåt och tas över av staten/landstingen/kommunerna när ekonomin går neråt. Låter lite keynesianskt.
För er som säger "men, att följa dina tankar skulle kosta för mycket" så säger jag: lös arbetslösheten på ett annat sätt då, men lös den istället för att skylla på andra vad det gäller ett samhällsteoretiskt strukturellt fel.
För er som undrar om jag börjar bry mig om parlamentariska problem så vill jag bara visa att även i parlamentarismens skitsnack-värld har jag modernare idéer än riksdagspartierna.
Lite källor:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2009K04_TI_03_A05TI0904.pdf
http://svt.se/2.22620/1.2302062/svenskar_misstanksamma_mot_psykiskt_sjuka
0